Någon beskrev årets sommar som den där fylletratten som sover sig igenom förfesten, vaknar för sent och sen vägrar gå hem. Stämmer väl rätt bra, om man bortser från de två sista dagarna. Och nu när sommaren äntligen dykt upp på festen står jag och drömmande ser mot skidbacken och längtar efter snö…

Mitt första intryck av Stockholm var att här fanns ju bara höghus och massor av människor som var i vägen. Man såg ju bara några meter omkring sig! Jag var van vid lite mer öppna vyer, och var nåt i vägen så var det skog, och det var helt ok. Den åsikten håller jag visserligen fortfarande fast vid, men. Utsikten, vyerna och ensamheten på Stockholms tak är ganska fantastiskt ändå. Mellan Ringvägen 125 och Hammarbybacken är det drygt två kilometer fågelvägen, och jag kan se ända dit, och längre. Detta gör sotning i Stockholm oslagbart!

I vinter ska jag kolla om jag ser Ringvägen från Hammarbybacken.

Mvh
Lantlollan Hellis