Fredagen den 7 maj 1697 kom elden lös och slottet Tre Kronor brann ned. Vad som orsakade branden är det ingen som kan säga med säkerhet.
I början lade man skulden på Lars Ekerot, en känd rättshaverist och virrpanna. Många ville också se branden som ett verk av den evige fienden Danmark genom sändebudet Bolle Loxdorph. Man misstänkte också att en lönnkrog belägen på den plats i slottet där branden startade hade något med brandorsaken att göra. Men den mest troliga förklaringen är mer trivial, nämligen en trasig skorsten i det mycket nedslitna slottet.
Stora olyckor föder ofta nya insikter
Under 1600-talet hade flera omfattande bränder ödelagt stora områden och krävt många liv i det tätt bebyggda Stockholm. Tillsammans med den spektakulära slottsbranden visade det med all tydlighet på behovet av ett yrkesskickligt sotningsväsende. Under första delen av 1700-talet intensifierade Politie Collegiet i Stockholm arbetet med Brandordning och en traktindelning med ansvariga och kompetenta skorstensfejare för att öka tryggheten för invånarna i den snabbt växande huvudstaden.
Sen dess är det vi som sotar Slottet
1754 stod det nya slottet klart för inflyttning. Både under den pågående byggnationen och efter avslutat arbete kan vi förmoda att föregångare hos oss på Peter Sotare undersökte alla skorstenar, eldstäder och rökkanaler. Och det arbetet har vi sen fortsatt med tills idag. Allt för att det som skedde för drygt 300 år sedan inte skall upprepas.
